Vi önskar oss alla olika saker här i livet men förhoppningsvis strävar vi alla efter en lycka som ger livet en mening. I många år höll jag på med hästar. När jag var liten var hästar det enda jag tänkte på alla vakna timmar på dygnet. Jag hade privilegiet att kunna få en egen ponny och senare häst vilket jag är evigt tacksam mina föräldrar för. Men när jag blev äldre så förstod jag mer och mer att jag var ute efter en kick. Det handlade inte längre om långa turer i skogen och timmar av borstning. Kicken fick jag när jag hoppade höga hinder eller gjorde bra ifrån mig på tävlingar. Det är en ofantlig skön känsla när endorfiner rusar genom din kropp. Men jag upplevde också ofta det motsatta. När det gick riktigt dåligt kunde jag älta det om och om igen. Jag gick runt med en tung klump i magen. Men så hittade jag ett nytt sätt att kunna få den där kicken, utan att behöva riskera de djupa dalarna. Jag upptäckte fotografiet. Det är såklart inte alltid den infinner sig men när den gör det efter en plåtning är det först en gött high och sedan ett skönt lugn. Fotografiet får mig också att upptäcka nya platser. Jag minns tillbaka till NY, våren 09 då jag spenderade flera timmar på en äldre och enorm kyrkogård. Jag hade inte läst tillräckligt noga på skylten innan jag spatserade in genom de enorma järngrindarna och lyckades med bedriften att bli inlåst. Visst reagerade jag lite på att jag inte såg en enda människa under mina 3 timmar där. Jag tog några självporträtt och vandrade runt i sen eftermiddagssolen. Det låter kanske lite konstigt men jag gillar att läsa på gravar, av någon anledning får det mig att känna mig mer levande. Det blir så bekräftat att man kommer att dö, att vi alla bara får en liten del tid.
När jag väl kom tillbaka till de 3 meter höga grindarna så drabbades jag inte av panik, fast jag läste att kyrkogården inte skulle öppna förrän dagen efter och att det var ett brott att vistas där under stängd tid. Det hade nu blivit en tidig och varm majkväll och jag gick längs med kyrkogården tills jag efter en halvtimme hittade en väg ut. Det var hål i staketet och sedan fick jag klättra ner för en mur vägg på 2,5 m. Jag blev lite utstirrad av förbi passerande när jag damp ner på vägen. Trött och törstig, men riktigt nöjd promenerade jag tillbaka mot tunnelbanan.
We all wish for different things in life but hopefully most of all we look for happiness that gives life a meaning. When I was little it was horses. I thought about horses every waking moment. But as I got older I realized that it was more and more about the "kick". It wasn't so much about just spending time with them, it was about jumping high fences and competitions. The feeling of endorphin running through your body is very powerful and intoxicating. But if I did bad in a showjumping class I felt like the world would end. But then I found a more solid way that didn't included the lows as much, I found photography. I don't always get the "kick" from a shoot but then I hardly ever get the lows. Through photography I have found many interesting people and places. The photo you see in this post in from an old cemetery in NY. I enjoy cemeteries because they make me feel alive. It might seem strange but I think it's because reading about all the people that once existed makes me realize that my time here is short and precious.
