In da hood

Det gick strålande! Inget missat flyg eller andra fadäser. Dock fick vi cirkulera i mer än 3o minuter ovanför JFK innan vi fick landa. Insläppt blev jag oxå fast jag måste erkänna att jag började svettas lite innan jag fick gå fram till mannen i båset. Hade varit överjävligt om de hade sagt NO...Jag gillar det ordet..överjävligt, man får bara inte missbruka det, då förlorar det sin grej. Sen tog jag en taxi till lägenheten där jag nu sitter. Bor i Brooklyn, på St Marks Avenue. Milena som jag nu bor tillsammans med har varit jättesnäll och låter mig låna hennes dator just nu. Hon och hennes kusin bor och pluggar här i NY. De är från Stockholm och är i min ålder. Känns tryggt att bo med svenskar och jag har redan kört typ 100 frågor om ditten o datten. Än så länge tycker de nog inte att jag e en pain in the as och vi får hoppas att det håller sig så. Mitt rum är större än vad jag trodde och hela lägenheten är verkligen fin. Kommer någon bild inom kort. Ska snart ge mig ut och handla mat. Solen skiner och det är jättehärlig. Längtar dock till att syrran kommer och häslar på. Då ska vi göra stan på riktig och vara sådär turistnördiga man bara kan vara. Hon kommer på torsdag, då ska vi sova sked i min sovsäck...

Xoxo Brooklyn girl

Dagen före

Efter en del önskemål och lite påtryckningar startar jag nu en blogg där jag kommer skriva om min vardag i NY. Den här bloggen startar jag speciellt för min mammas skull. Hon har inte facebook och har precis börjat lära sig msn. På detta sättet kan hon följa mig lättare och billigare.

Jag kommer under två månader uppleva staden och lära mig mer inom min stora passion, fotografi. Jag kommer följa med fotograferna Kurt Iswarienko och Ruvan Wijesooriya. För den som är nyfiken på vad de fotar är det bara att googla deras namn. Båda två är oerhört duktiga och det ska bli spännande att se hur de arbetar. Ännu har jag inte känt någon nervositet men som föredetta ryttare med många tävlingar i ryggen vet jag att de kommer infinna sig lagom till första mötet.

Imorgon bär det alltså av och just nu gör sig reseångesten påmind. Jag skulle även kunna kalla det seperationsångest. De senaste åren har den alltid smugit sig på när jag ska byta miljö en längre tid. Den är helt obegriplig då jag oftast ska iväg på roliga saker som jag verkligen vill. Jag är ofta just på väg mellan olika ställen och upplevelser. Jag har verkligen inga rötter och älskar att planera nya framtida händelser.

Det värsta under hela morgondagen blir bytet i London. Jag har riktigt kort tid på mig så det finns en ganska stor sannolikhet att jag kommer missa det, i allfall i mitt huvud. Klarar jag bara det borde jag klara allt annat. Jag är faktiskt en van resenär, har rest flera gånger inom europa och även fyra gånger till Afrika, men detta är första gången jag flyger själv. Tidigare har jag bara varit bihanget som glidit med och inte oroat mig alls. Så nu håller vi tummarna för att jag kan klara av det, att vara en vuxen resenär.

Jag återkommer med svaret så fort jag får tillgång till nätet nästa gång. När det blir kan man ju aldrig veta...

Dagens kram går till Nene som dragit igång bloggen till mig. Det blev fint vännen!

xoxo