Happiness is only real when shared

I slutet av Into the Wild skriver en döende Chris i en av sina böcker att Happiness is only real when shared. Jag har tänkt på det ganska ofta den senaste tiden. När man ger sig av från en miljö där man ständigt har tillgång till personer man tycker om slår det en hur bortskämd man är. Jag tror jag har lätt för att göra nya vänner och behålla de jag en gång lärt känna. Relationer berikar verkligen livet.
När jag är hemma är det skönt att dra sig undan och vara för sig själv emellanåt. Här är det helt andra förutsättningar. Jag har sett och upplevt många saker som jag önskat jag kunnat dela med flera av mina vänner och så klart min familj. I början kände jag ett motstånd till att börja skriva blogg, för svensk som jag är tyckte jag att jag gjorde mig märkvärdig. Vad hade jag att komma med egentligen, vad var så spännande med mitt liv? Men nu har jag insett att det inte handlar om det. Bloggen ger mig en möjlighet att faktiskt dela min happiness. Och den är så mycket mer värd när den är delad. Det faktum att jag är uppe i över 100 läsare känns roligt och inspirerande. Önskade dock att jag fick lite fler kommentarer emellanåt. Man kan nu även kommentera som anonym så tycker ni att jag suger så behöver ni inte vara rädda för att jag skickar storebror på er.
Idag såg jag solnedgången från mitt hustak. Det var först för ett par dagar sedan jag förstod att jag kunde komma upp där. Taket är lika ruff som hodden, men magiskt på sitt sätt. Det gav mig ett inre lugn att stå där och blick ut över staden. Och rätt vad det var så ringde storebror! Vi pratade inte så länge men det var skönt att höra hans röst och jag längtade faktiskt hem lite. Jag tog några självporträtt innan jag begav mig neråt igen. Dagen avslutade jag med pizza och the Hills. Vi har ju ingen tv så thank God för webbtv. Imorgon ska det bli 28 grader och jag som inte packat några sommar saker...så jag bara måste shoppa...typsikt liksom

xoxo filosofen