Has fallen in löve

Innan jag åkte hit så sa alla att jag skulle älska att vara här, att det var världens bästa stad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det blev lite som julafton. Varje år går jag under en längre tid och planerar vad jag ska göra, eftersom jag sällan köper julklappar utan kreativ som jag är tillverkar jag de flesta själv. Jag längtar efter att få se allas deras reaktioner och jag längtar efter att få vara med de människor som ligger mig närmast om hjärtat. Detta gör att när julafton infinner sig blir det ett antiklimax och jag inte riktigt kan uppskatta allt. Att längta måste vara en av de absolut bästa känsla vi människor kan känna. Jag hade längtat så länge att få åka till NY att när jag väl var här så blev det ännu ett antiklimax. Jag blev orolig att jag hade förstört upplevelsen för mig själv och kände mig lite lite besviken. Jag hamnade långt utanför stan, i ett kvarter där jag inte passade in alls och i en stad där jag kände en enda person lite grann. Inte det bästa upplägget. Men förra helgen började den känslan komma smygande som totalt exploderade denna helg. I have fallen in love. Efter en otroligt intensiv och händelserik helg har längtanskänslan hunnit ikapp mig igen. Jag var hos Ruvan i fredes när hans mobil ringde. Det var Sondre Lerche, en norsk musiker som bor i NY. Han undrade om Ruvan ville hänga med på musikvideo inspelning på Coney Island. De
skulle börja kl 03.00 och filma till 11 tiden. Ruvan som åker till LA imorgon var inte allt för sugen men sa att han hade kanske en intern som var det. Först blev jag riktigt nervös men tänkte att sånna här tillfällen kommer det inte många av. Jag tackade ja till att göra behind the scene bilder och även om de behövde, vara med i videon. Jag ville dock inte göra det själv och fixade in Yvonne på det hela. Jag skulle ändå hem till henne på middag på kvällen. Så dit åkte jag efter jobbet, vi käkade pasta och mötte sen upp Daysi på stan. Vi gick till en nattklubb i meatpacking district. Det var en trevlig klubb och vi dansade oss svettiga fram tills det var dax att ta en taxi till Brooklyn. Där mötte vi upp filmteamet, som till min förvåning bestod av tre norskar och en svensk, ja och Chris som är amerikan. Vi tog tunnelbanan ut till Coney Island, som ligger precis vid havet. Alla var klädda i otroliga aftonklänningar, ja förutom Nick och Sondre då. Till och med jag och Yvonne fick vars en ifall ifall. Vi kom fram lagom till soluppgången, vilken var helt otrolig vacker. Vi drack skumpa och fotograferade. Jag vet inte om jag får avslöja detaljer kring videon, men jag länkar härifrån när den är klar. Dröjer dessutom med att lägga upp klara bilder, men de kommer. Och jag kan avslöja att jag och Yvonne kommer vara med i videon, men bara flyktigt. Undra om jag kommer synas lika lite som i Tingsek videon. Då kunde inte ens mamma se att jag var med fastän jag var med i två frames. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Själva händelsen var så häftig och utanför denna värld. När vi var klara åkte vi alla in till stan och käkade frukost tillsammans. Alla var så trevliga och lätta att umgås med. Det var en lågbudget produktion och alla var vänner med alla. De flesta är skådespelare och Sondres flickvän har bland annat varit med i Gossip girl och Nick var första reserv på att spela Max, the photographer i två avsnitt. Jag var vid detta laget trött, jag hade varit uppe i totalt 28 h, innan jag gick och la mig kl 13.00. Jag sov fem timmar och mötte sen upp Yvonne och Daysi på stan. Det var meningen att jag skulle ut med Milli och Miriram men det blev inställt. Men det gjorde inte det minsta. Men jag var så trött i benen och skallen, att jag inte riktigt kunde uppskatta kvällen och åkte hem vid tre tiden. Idag har jag inte gjort mycket, handlat pizza, pratat med mamsen, laddat hem bilder och nu måste jag ta itu med mitt rum. Kan inte förstå hur det kan bli såhär stökigt när man har så lite saker. Det är may may määärkligt!

p.s jag har nu lyckats få min andra gratis t-shirt...I like