Ooooh my...

Nu har jag träffat fotografen jag ska assa. Han heter Ruvan och verkar vara en trevlig prick på på 32 år. Jag segade hela förmiddagen här hemma för att helt plötsligt få ont om tid. Lätt hänt det där. I min stress så glömde jag lappen med hans adress på sängen. Illa! Jag vet inte vad som flygit i mig, andra gången jag gör såhär. Igår var det kartan som jag missade att få med men då hittade jag hem genom 100 frågor. Denna gången satt jag lite värre till. Hur seriöst är det att behöva ringa och säga att man troligtvis står på rätt gata men att man glömt adresslappen hemma. Jaja...Det löste sig. Jag fick ringa och säga att jag nog skrivit upp siffrorna fel, vad var det nu för adress igen? Och då gjorde jag nästa miss. Jag hörde inte vilka siffror han sa och tänkte att han nog sagt 208. Så letade jag i 10 minuter efter det utan att hitta det. Vi kan säga att jag kände mig lite stressad. Men så ringde han igen och sa att han började bli lite orolig för mig och nu stod nere på gatan. Vi hittade varandra ganska kort efter det. Ruvans lägenhet är fin och han bor på 28de våningen så man kan se central park från hans fönster. Han bjöd på lunch bestående av macaroni and cheese. Vi pratade om vilken typ av foto han sysslar med, vad jag gör och om Sverige. Han har precis kommit tillbaka från en tripp till köpenhamn och malmö. Han var tillsammans med en svensk modell tidigare och han kan en del svenska. Perfekt för mig för när jag tappade vissa ord och sa dom på svenska fattade han vad jag menade. Vi pratade om vad han förväntar sig av mig och till min fasa så är det såklart sånna saker som jag drar mig från att göra. Saker jag alltid tyckt varit jobbiga. Att ringa folk och fixa och trixa. Först skulle jag ta reda på hur vi löser mobilfrågan. Mitt US nr har inte samma operatör som han så jag blev tvungen att gå och prata med T-mobil. Där så förstod jag nästan vad de sa och tror jag har löst det hela. Sen så ska han skicka ett riktigt stort ramat foto som han sålt till malmö. Jag ska ta reda på vilket bolag som är bäst, vad det kostar, hur ser försäkringen ut mm. Oooh my liksom. Jag har nu varit i kontakt med både DHL, UPS och Fedex och förhoppningsvis kan jag ge honom några svar inom kort. Sen vill han att jag ska börja med att arkivera hans bilder och då även göra research på vilka hårddiskar som är bäst. (Micke, om du läser detta så marknadsförde jag Lacies speglade stenhårt. De där kan jag ju!) På detta sa Ruvan att det är bra om jag lär mig lightroom så snabbt som möjligt eftersom jag kommer jobba en del i detta. Så nu har jag lyssnat på en internet guide i 30 minuter och känner mig lite mer hemma. Men just nu känns det lite tufft men det är ju hela poängen med denna resan. Hur kul att det varit och jag inte fått de där ångestfjärilarna i min mage. Detta är en utmaning and I will grab it by it's balls! Med de orden lämnar jag det hela för kvällen...Inga bilder idag, tyckte det kändes lite påträngande att trycka upp en kamera i fejan på honom direkt.

kiss and goodnight