Going home...

Spenderar just nu mina sista timmar i denna underbara stad. Har lite saker kvar att göra i lägenheten men allt är nästan klart. Jag bor högst upp i ett gammalt hus och ser ner på taket på huset bredvid. Solen skiner och jag ser mannen med duvorna. Han har en stor bur med duvor och varje dag kommer han dit och släpper ut dom en runda. Har fått några riktigt fina bilder på när de flyger runt, runt och runt.
Jag trivs enormt bra här i Williamsburg. Jag tyckte om Queens men det här är ännu bättre. Jag känner mig tacksam till att jag faktiskt varit tvungen till att flytta runt. Detta har gjort att jag har kommit NY ännu närmre in på skinnet. Sen har det ju inte varit fel att bli skickad hit och dit på uppdrag genom jobbet. NY har varit bra för mig, riktigt bra. Jag känner att jag utvecklats som fotograf och människa. Men det ska bli underbart att komma hem till Sverige också. Saknar familj och vänner...Fast jag måste säga att jag kommer sakna många jag lämnar bakom mig här. Jag har lätt för att lära känna människor, men att jag skulle hitta en vänskaplig själsfrände i Yvonne hade jag inte räknat med och sedan Ruvan som introducerade mig för en helt ny värld och tankesätt. Ja och så har vi Mona och Sondre. Dessa underbara och kreativa människor som får en att vilja vara en bättre människa. De gjorde min 25-årsdag till en av mina bästa födelsedagarna jag haft. Såklart kunde jag inte låta bli att ha en photoshoot med Mona, men sedan öppnade vi en flaskachampagne och sen en till och sen en till. Flera andra människor som jag träffat tidigare dök upp och vi hängde hemma hos Mona och Sondre innan vi gick ut och åt på en 109 år gammal restaurang Det är ett italienskt ställe och det kändes som att gå rätt in en scen från Gudfadern filmerna. Pricken över iet var ju det faktum att min bordsherre var äkta italienare. Maten var väl sisådär men vi
fortsatte att dricka champagne så det, plus den röda sammhetsvibben i rummet la ett särskilt skimmer över kvällen. Vi satt där tills dom stängde och sedan var det farväl. Det känns dock som jag kommer träffa dom igen. Kanske tar jag mig en tripp till Oslo i sommar, när Sondre har skivsläpp och spelning. Lite märkligt men jag har ju aldrig varit i Norge. Men sen är det nog något jag inte har råd med när jag tänker efter. Cia, vi kör en camping i sommar va?

xoxo