Publicerad i SPIN

Sondre Lerches skiva Heartbeat Radio som jag plåtat både omslag och pressbilder till har nu blivit recenserad i ett av världens största musikmagasin, SPIN. Inte nog med att albumet fick 8 av 10 möjliga pluppar, jag har fått med mitt namn bredvid de använda bilderna. Det är ju brukligt att tidningar och magasin ska göra så, men i praktiken är det dåligt med det. Därför känns det gött. Om ni vill se fler bilder som jag tagit på Sondre så gå in på hans nya hemsida. http://www.sondrelerche.com/photos/
Själv fick jag precis besked att min nya hemsida inte kan vara uppe till helgen som jag hoppats, men möjligtvis till nästa. Så ska jag även hänga min utställning i MalmÖ. Hoppas verkligen killarna hinner bli klara med hemsidan.

Xoxo

Lella och Amadeus

Under en vecka har jag haft totalt 7 jobb, både fotograferingar och retuch. Det har varit lite påfrestande men självklart underbart kul.
Förutom jobb så hade jag även två för min egen skull. Lella, som man kan säga är min musa, behövde fler bilder till hennes portfolio. När jag fotograferar henne vet jag att det alltid blir bilder som även jag kan använda. Denna gången var det mer av en utmaning eftersom vi skulle koncentrera oss på kroppsbilder. Min styrka som fotograf ligger i att avläsa personers ansikten, att se vilka vinklar och ljus som gör personen i fråga mest spännande och attraktiv. Att vi sen inte heller befann oss på en karibiskt strand utan en sunkig svensk gjorde inte det hela lättare. Men jag är mycket nöjd med resultatet. Den andra egna plåtningen var med Amadeus. Det blir ofta att jag plåtar tjejer så det var kul och lite mer utmanande att fota en kille. Sen är det extra kul när det är någon så talangfull och snygg som Amadeus.

Xoxo

p.s klicka gärna på bilderna om ni vill se dom större...

JBM Jesse Marchant

När jag var i NY i våras hade jag det stora nöjet att bli medbjuden på en mindre spelning med den kanadensiske sing and songwritern Jesse Marchant som går under artistnamnet JBM. Jag kunde inte låta bli att bli berörd av hans lugna och vackra låtar. När vi några veckor senare hamnade på samma fest kände jag att honom vill jag plåta. Vissa människor har en speciell dragningskraft omkring dom som inte riktigt går att ta på. Jesse har verkligen DET. Några dagar senare drog vi runt i staden och fotograferade. Vi pratade om naturen och motorcyklar, om NY och musik. Det är just den mänskliga kontakten jag är ute efter när jag fotograferar. Det ger mig inte så mycket att endast fotografera random people på stan. Jag vill ha ett slags utbyte, känna att jag fått en kontakt.
Flera människor hade sagt till mig att det var förbjudet att plåta i tunnelbanan så vi lekte lite gangsters och bröt mot reglerna, som så många andra gör hela tiden. Bilderna här nedan är lite av den dagens resultat. Extra kul var att han och hans manager gillade bilderna så pass att de nu använder de som pressbilder. Jesse är just nu ute på turné i USA och det känns extra kul att veta att det är mina bilder de använder.

Vill du veta hur JBM låter:
http://www.myspace.com/jessemarchant

eller kolla in hans hemsida:
www.jbm-music.com

Wanna see more of my photos? Go to www.isabellnwedin.com

XOXO

Emma Samuelsson

Häromdagen var jag i Vedby och fotograferade Emma, den yngsta i Samuelsson klanen. Jag har tidigare plåtat hennes storasyster Clara och det var hon som tipsade mig om Emma. Emma är bara 16 år men det är min fulla övertygelse att om hon skulle vilja så skulle hon kunna välja samma jobb som syrran. Här är några av bilderna från plåtningen...

Xoxo

Hemsidehets och livsfilosofi

Just nu piskar jag mig på mig själv med att ta fram de sista bilderna till nya hemsidan. Allt annat liksom förfaller omkring mig. Ni skulle bara se min lägenhet i garaget där jag bor ser ut. Kläder och prylar överallt. I går öppnade jag en resväska som varit stäng sedan jag kom hem från Malmö i mars och blev förvånad över vilka kläder jag glömt bort. Har lovat min moder att ta tag i mitt liv igen och packa upp allt när hemsidan är klar. Problemet är nu att jag har tittat så mycket på mina bilder att jag inte längre känner något för dom. Första förälskelsen är sedan länge gone. Jag tröttnar ju så fort på det jag gjort. Då gäller det att komma ihåg att det en gång fanns något där som gjorde de speciella. Och så har jag kallat in den hemliga vapnet, min kusin. Hon har hjälpt till en hel del med att kill my darlings. Kvar är förhoppningsvis de bästa. Målet är att den ska vara uppe i slutet av augusti..hoppas hoppas...piska piska.
Nu är det klart att jag tar picket och packet och flyttar ner till Berlin med underbara Mi i september. Har fått tips om en fotograf som Ruvan känner men jag skriver inte mer om detta föränn jag vet om jag får praktikplats där eller inte. Jag får hela tiden frågan vad jag ska göra i Berlin. Svaret är att leva och ja det kunde jag göra här hemma oxå men något säger mig att jag får ut lite lite mer av att söka mig till denna sköna storstad. En god vän frågade mig en gång när jag skulle nöja mig med det jag har och inte bara hasta vidare. Det fick mig att fundera innan jag kom fram till att hon och jag hade nog lite olika tankar kring vad som ger livet den där kryddan. Hon vill bo på ett stället och jag på många. Så babe, jag e jävligt nöjd med att vara rastlös och ombytlig...i allfall nu :P

XOXO

Utställning!

Fick precis ett telefonsamtal från en kvinna som äger en lite lyxigare klädesaffär i Malmö. Tack vara min vän Madde kommer jag nu ställa ut där från och med september. Madde tipsade mig om att hennes chef sökte utställare och jag visade lite bilder och hon gillade det. Men det är inte foto jag kommer ställa ut. Det är mina illustrationer som ska upp på de vita väggarna. De som känner mig vet att jag kladdar konstant på allt papper jag kommer åt. Det var ju egentligen där det började, med teckning. Jag blir fortfarande idag helt exalterad när jag ser ett vitt papper.

Jag lämnar här ett litet smakprov och återkommer med mer info när det närmar sig.

Xoxo

Nu är det officiellt!

Nu kan jag avslöja något jag gått och burit på en längre tid. Jag har tills nu endast berättat det för ett fåtal personer i min närhet. Jag ville inte riskera att stå där med byxorna nere om skivbolaget sa nej. När jag var i NY så blev jag som bekant vän med den norske artisten Sondre Lerche. För oss här i Sverige är han relativt okänd men det är han inte utanför våra gränser. Han släpper nu sitt sjätte studio album och har bland annat uppträtt på Late show with David Letterman. Jag kom i kontakt med honom då jag plåtade behind the scenes för hans nya musikvideo på Coney Island, NY. Jag träffade då även hans underbara fru Mona som är skådespelerska. De är otroligt sköna människor som jag tyckte mycket om direkt från början. När jag skulle lämna över resultatet från musikvideoplåtningen till Mona frågade jag om jag inte kunde få plåta dom två för personligt bruk. Det var inga problem och till min förvåning och glädje gillade Sondre bilderna så mycket att han ville använda de som pressbilder. Redan här var jag supernöjd och att jag skulle bli ombedd att fotografer igen och denna gången för omslag kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka. Men så blev det och nu har jag fått se resultat. Först var jag tveksam till deras val då den valda bilden blev till när vi bara fjantade oss. Blodsockret var lågt och det var tryckande varmt i NY. Först kanske man tror att hand skuggan på väggen är Sondres men det är Monas. Men bilden växer på mig och när jag sett det färdiga resultat så gillar jag vad jag ser. Jag har sedan NY fått en mer avslappnad inställning till foto och försöker att inte göra så "bajsenödiga" bilder. Det behöver inte vara på blodigt allvar för att va bra. Livet är inte så seriöst egentligen...

För dig som har blivit nyfiken på Sondre eller bara vill se pressbilder så kan ni kolla in:

http://www.sondrelerche.com/

http://www.pluginmusic.com/news/archive.php?id=5696

http://www.undertheradarmag.com

http://stereogum.com/archives/new-sondre-lerche-heartbeat-radio-stereogum-premie_075022.html

Tills vi hörs igen...

Xoxo

I'm back!

Då har det gått 1 månad sedan jag lämnade NY. Kan inte förstå hur fort tiden förlöper. Sommaren är här på allvar och jag välkomnar det vackra kvällsljuset. Få ljuskällor är lika tacksamma som det ljuset. Häromdagen fotograferade jag Josse och jag måste säga att jag är så mycket nöjd med resultatet. Jag och Josse jobbar bra tillsammans, kanske för att hon har varit med enda sedan det började? Hur gammal kan hon ha varit när jag spökade ut henne i smink och kläder, kanske 12 år. Så det har alltså gått cirka 10 år sedan jag använde henne för första gången. Redan då såg jag talangen i henne som gjort att jag återkommit till henne flera gånger. Jag gör gärna så, återkommer. Det är så skönt att jobba med någon som jag litar på och som litar på mig. Hon har sett utvecklingen som skett och säkerligen ibland undrat vad jag hållt på med. Det gör hon nog fortfarande när jag tänker efter, sist fick hon t.ex. sitta i en guldklänning, i ett badkar och skrika. Anledningen till att jag fotograferar henne just nu, förutom att hon behöver nya bilder till sin agentur är att jag behöver fler bilder till min nya hemsida. Jag skäms över att inte ha uppdaterat den gamla på cirka 8 månader. Flera av bilderna där vill jag idag inte visa vilket gör att jag drar mig för att lämna ut min hemsida. Det är inte det att jag inte tycker om dom, mer att jag vet att jag kan bättre. Just nu jobbar jag enormt mycket med att färdigställa bilder till den nya. Att vara i NY 9 veckor har inte direkt minskat antalet bilder. Förhoppningsvis är den uppe i augusti. Tills dess kommer här ett smakprov...

Going home...

Spenderar just nu mina sista timmar i denna underbara stad. Har lite saker kvar att göra i lägenheten men allt är nästan klart. Jag bor högst upp i ett gammalt hus och ser ner på taket på huset bredvid. Solen skiner och jag ser mannen med duvorna. Han har en stor bur med duvor och varje dag kommer han dit och släpper ut dom en runda. Har fått några riktigt fina bilder på när de flyger runt, runt och runt.
Jag trivs enormt bra här i Williamsburg. Jag tyckte om Queens men det här är ännu bättre. Jag känner mig tacksam till att jag faktiskt varit tvungen till att flytta runt. Detta har gjort att jag har kommit NY ännu närmre in på skinnet. Sen har det ju inte varit fel att bli skickad hit och dit på uppdrag genom jobbet. NY har varit bra för mig, riktigt bra. Jag känner att jag utvecklats som fotograf och människa. Men det ska bli underbart att komma hem till Sverige också. Saknar familj och vänner...Fast jag måste säga att jag kommer sakna många jag lämnar bakom mig här. Jag har lätt för att lära känna människor, men att jag skulle hitta en vänskaplig själsfrände i Yvonne hade jag inte räknat med och sedan Ruvan som introducerade mig för en helt ny värld och tankesätt. Ja och så har vi Mona och Sondre. Dessa underbara och kreativa människor som får en att vilja vara en bättre människa. De gjorde min 25-årsdag till en av mina bästa födelsedagarna jag haft. Såklart kunde jag inte låta bli att ha en photoshoot med Mona, men sedan öppnade vi en flaskachampagne och sen en till och sen en till. Flera andra människor som jag träffat tidigare dök upp och vi hängde hemma hos Mona och Sondre innan vi gick ut och åt på en 109 år gammal restaurang Det är ett italienskt ställe och det kändes som att gå rätt in en scen från Gudfadern filmerna. Pricken över iet var ju det faktum att min bordsherre var äkta italienare. Maten var väl sisådär men vi
fortsatte att dricka champagne så det, plus den röda sammhetsvibben i rummet la ett särskilt skimmer över kvällen. Vi satt där tills dom stängde och sedan var det farväl. Det känns dock som jag kommer träffa dom igen. Kanske tar jag mig en tripp till Oslo i sommar, när Sondre har skivsläpp och spelning. Lite märkligt men jag har ju aldrig varit i Norge. Men sen är det nog något jag inte har råd med när jag tänker efter. Cia, vi kör en camping i sommar va?

xoxo

Dagen före...

Då var man alltså 25 år...imorgon. Igår så hittade jag ett grått hårstrå och när jag utropade denna händelse till Ruvan från badrummet så var hans svar. Yes I've seen several. Ehhh..jaha. Så det är alltså nu det börjar. Så jag antar jag tar efter pappa då, för mammas hårman är brun med bara ett fåtal gråa strån. Nog pratat om hår. Vet inte hur många många gånger jag kommer hinna skriva innan det bar av hemmåt på söndag. Hade avslutning på jobbet igår och jag ska försöka pressa in så mycket som möjligt på dessa sista dagarna och då vill man inte fastna framför datorn. Idag ska jag plåta Jesse, en sing and songwriter jag snubblade över för ett par veckor sedan. Han är mycket vacker, så som hans musik och jag är glad att jag får plåta honom. Gillar han och hans manager bilderna kommer de även använda de som pressbilder så det gäller att inte fucka up det nu. Efter det så ska jag dra mig ner i Soho och inhandla de sista presenterna. Ja, familjen jag kommer ha något litet till var och en av er, dock mer personligt än fancy. Annars är det köpförbud på tyngre grejor. Plötsligt slog det mig att jag redan ligger på övervikt.
Hur ska jag då fira min födelsedag? Jo jag ska börja med en stadig frukost på cafét bredvid där jag bor, sen har jag fått gratis biljett till MOMA museet av Ruvan och avslutar det hela med fotografering och häng hos Sondre och Mona här i Brooklyn. Jag hoppas på några frozen margeritas men vi får se vad som händer...

Jag har beslutat mig för att behålla bloggen även efter detta, men att omvanlda den till en fotoblogg istället och bara skriva en gång i veckan. Kanske kan det vara nått...

Nu ska jag klä på mig och koka lite nudlar innan jag beger mig ut i storstadsdjungeln...

xoxo city girl