Veckan Youtube

Att låten e riktigt bra visste jag sen innan, men att videon var så coooool hade jag ingen aning om! Ullis visa denna för Johan, jag tror han kommer gillar den...

http://www.youtube.com/watch?v=GwcaQ3qJ88U&feature=channel

Rump filosofi

Jag har alltid tyckt att jag haft mycket junk in da trunk om ni förstår vad jag menar. En riktigt rumpa och jag kan erkänna att emellanåt har jag tyckt att den kunnat varit mindre. T.ex när Rene i 6:a inte kunde låta bli att tafsa varje gång man skulle sätta på sig skorna. Hjälpte inte ens att jag gömde mig bakom !
klädhängarna då och då. Men efter att ha bott i NY i en månad kan jag konstatera att här är den rent av liten. Överallt ser jag dessa rumpor som skulle slå JLo med hästlängder. Till och med de smala tjejerna har en rejäl en! Jag har fått perspektiv och Sverige är verkligen ett lillrumpornas land. Nog om detta...
I söndags så åkte jag en runda till stranden och satt och filosoferade med mig själv. Tecknade lite i min bok och skrev en hel sida om vinden. Man blir lätt lite coco när man har så mycket quality time med sig själv. Eller coco kanske är fel ord, man blir lätt filosofisk. På kvällen fotograferade jag Milena och några av hennes släktingar som var på besök. Kan inte fatta att vi bott 7 tjejer i fyra dagar i en trea. Skönt att jag kunnat stänga om migIgår var jag på språng i city och lämnade Ruvans bok till flera gallerister och andra vip. När jag lämnat den tredje boken och utan problem hittat alla ställena och bara hade ett kvar gick jag och blev lite självgod. Jag gick där och tänkte för mig själv att "fan vad bra du e på att hitta Isabell, helt sannslöst ju" bara för att inse att jag gått åt fel håll och var vilse. Typiskt det där, att så fort högmodet visar sig så biter det en i arslet direkt.
Idag jobbade jag till kl 14.oo och åkte sen hem till Mona och Sondre. De bor helt underbart mysigt. De har till och med en egen innergård att sitta på. Jag tog massor av bilder på dom. Mest för min egen skull, men de gillade vad de såg och kommer troligtvis använda det i pr sammanhang. Chris och hon som filmade videon kom oxå över och vi käka alla is glass och softade i gräset. Det har varit flera dagar av hetta nu och jag har svårt att somna om kvällarna. Imorgon ska det dock bli lite kyligare...

Sommarnatt

Vilket väder det var igår! Cirka 28 grader med en mild bris som gjorde det till ett paradis. Tydligen ska det vara likadant idag, men jag har ännu inte undersökt det. Sitter i min säng och har precis ätit frukost. Kom inte hem förrän vid 2 tiden igår så jag har sovit en del. Var ute med Mona, Sondre, Chris och Monas syster i Brooklyn igår. Jag hade börjat planera för en utekväll där jag skulle prova på att gå ut själv för att träffa och fotografera människor, men när Mona messade och undrade om jag ville med på spelning var jag snabb med att tacka ja. Det var en kille som har samma manager som Sondre. Dumt att jag inte kommer ihåg hans namn, men det är ju som det bukar när det kommer till namn och siffror med min hjärna. Det var iallafall vacker och melankoliskt och håren reste sig emellanåt på armarna. Efteråt åkte gick till ett av Mona och Sondres uteställen där man kunde sitta på en stor innergård. Det var fortfarande varmt och skönt ute. Det var fullt med intressanta människor och jag lärde känna en handfull nya människor. Jag pratade mycket med en Fay och jag
blir blown away av hur trevliga människor kan vara. Jag är nu bjuden på henne birthday party!Idag tänkte jag åka till en park och lägga mig och lapa sol. Eftersom jag vet att mestadels av måndagen kommer spenderas inomhus framför datorn gäller det att passa på...japp jag är verkligen svensk!

Happiness is only real when shared

I slutet av Into the Wild skriver en döende Chris i en av sina böcker att Happiness is only real when shared. Jag har tänkt på det ganska ofta den senaste tiden. När man ger sig av från en miljö där man ständigt har tillgång till personer man tycker om slår det en hur bortskämd man är. Jag tror jag har lätt för att göra nya vänner och behålla de jag en gång lärt känna. Relationer berikar verkligen livet.
När jag är hemma är det skönt att dra sig undan och vara för sig själv emellanåt. Här är det helt andra förutsättningar. Jag har sett och upplevt många saker som jag önskat jag kunnat dela med flera av mina vänner och så klart min familj. I början kände jag ett motstånd till att börja skriva blogg, för svensk som jag är tyckte jag att jag gjorde mig märkvärdig. Vad hade jag att komma med egentligen, vad var så spännande med mitt liv? Men nu har jag insett att det inte handlar om det. Bloggen ger mig en möjlighet att faktiskt dela min happiness. Och den är så mycket mer värd när den är delad. Det faktum att jag är uppe i över 100 läsare känns roligt och inspirerande. Önskade dock att jag fick lite fler kommentarer emellanåt. Man kan nu även kommentera som anonym så tycker ni att jag suger så behöver ni inte vara rädda för att jag skickar storebror på er.
Idag såg jag solnedgången från mitt hustak. Det var först för ett par dagar sedan jag förstod att jag kunde komma upp där. Taket är lika ruff som hodden, men magiskt på sitt sätt. Det gav mig ett inre lugn att stå där och blick ut över staden. Och rätt vad det var så ringde storebror! Vi pratade inte så länge men det var skönt att höra hans röst och jag längtade faktiskt hem lite. Jag tog några självporträtt innan jag begav mig neråt igen. Dagen avslutade jag med pizza och the Hills. Vi har ju ingen tv så thank God för webbtv. Imorgon ska det bli 28 grader och jag som inte packat några sommar saker...så jag bara måste shoppa...typsikt liksom

xoxo filosofen

Veckans youtube

hehehehehehehehehe..ja jag har låg humor, men det tror jag du oxå har...

http://www.youtube.com/watch?v=Plw-6DrXxg8

Supermodel day

Dagen inleddes i Chelsea på lower west side, där jag droppade av två ex av Ruvans senaste bok på art gallerys. Det var så mysigt där med alla äldre hus och blomstrande träd längs gatorna. Jag har verkligen en förkärlek till det gamla. Undra var denna längtan till romantiken kommer ifrån. Jag älskar alla av Jane Austens böcker, ja systrarna Bronte är inte helt fel heller. Jag älskar att mysa ner mig framför ett riktigt bra kostymdrama och jag är hellre själv än med någon som inte delar denna känsla...Emelie, Ida och Mika, ni vet vad jag pratar om.
Okej...sen tog jag 1an till Upper west side, till Ruvans lägenhet där jag började att uppdatera hans hemsida. Om ni är nyfikna så är adressen www.ruvan.com. Han har jobbat med några av the biggest girls och idag var det Elsa Hosk och Enouck. Båda supermodels med så olika utseende. Själv fördrar jag Enouck, hennes look är intressantare än Elsa som känns mer safe. Ja kolla hur jag börjar låta. Slänger mig med de här amerikanska termerna. Fast jag är i NY tror jag att jag kommer åka härifrån med en västkustdialekt. Yvonne är en calliegirl, alltså från LA och jag hör hur jag upprepar hennes uttal. Bäst pratar jag efter ett glas eller två. Otroligt hur det kan få talbanden att slappna av och hjärnan och tungan att hänga ihop. Borde det inte vara tvärtom?

Tid för eftertanke

Vad fort tiden passerar. Jag har nu varit här 1/3 av min totala tid. Rätt vad det är kommer jag vara i Perstorp igen. Ska koka lim hela sommaren, men det är faktiskt inte helt fel. Jag kan erkänna att jag faktiskt tycker om mitt sommarjobb. Hur skitigt, svettigt och tungt det än är. Eftersom jag jobbar skift har jag ofta bra utgångsläge att klämma in mina fotouppdrag. Har troligtvis två bröllop och fem porträtt plåtningar i sommar. Ja och plus alla min egna idéer som poppat upp i skallen. När man spenderar mer än 1 h fram och tillbaka på tunnelbanan blir det gott om tid för eftertanke. Ingen i min närmsta krets går säker framöver. Om ni känner någon karl, eller känner er träffade så söker jag en som känner sig bekväm att bli fotograferad naken bakifrån. Inte på ett sexuellt sätt utan mer drömskt arty typ. Som sagt, jag har många idéer som snurrar. Jag har min lilla skissbok som jag ritar och kladdar i på tunnelbanan. Ruvan menar att min styrka ligger i mina självporträtt. Det var underbart att höra för det är i dom bilderna som jag lägger ner mest eftertanke och hjärta. De är dock inte några bilder jag brukar visa för människor eftersom jag känner mig lite rädd för att missförstås och även för att jag känner mig exponerad när jag gör det, även om historierna bakom bilderna inte behöver vara mina. Eventuellt har jag fått tillfälle att ställa ut i sommar i Malmö, kanske blir det några självporträtt där. Utställningen jag hade hemmavid förra sommaren var såhär i efterhand lite väl splittrad och jag hade svårt för att ta avstånd från vem jag ville bli uppfattad som. Men denna gången kommer folk som ser mina bilder inte ha någon tidigare relation till mig eller bilderna, vilket känns befriande.

Has fallen in löve

Innan jag åkte hit så sa alla att jag skulle älska att vara här, att det var världens bästa stad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det blev lite som julafton. Varje år går jag under en längre tid och planerar vad jag ska göra, eftersom jag sällan köper julklappar utan kreativ som jag är tillverkar jag de flesta själv. Jag längtar efter att få se allas deras reaktioner och jag längtar efter att få vara med de människor som ligger mig närmast om hjärtat. Detta gör att när julafton infinner sig blir det ett antiklimax och jag inte riktigt kan uppskatta allt. Att längta måste vara en av de absolut bästa känsla vi människor kan känna. Jag hade längtat så länge att få åka till NY att när jag väl var här så blev det ännu ett antiklimax. Jag blev orolig att jag hade förstört upplevelsen för mig själv och kände mig lite lite besviken. Jag hamnade långt utanför stan, i ett kvarter där jag inte passade in alls och i en stad där jag kände en enda person lite grann. Inte det bästa upplägget. Men förra helgen började den känslan komma smygande som totalt exploderade denna helg. I have fallen in love. Efter en otroligt intensiv och händelserik helg har längtanskänslan hunnit ikapp mig igen. Jag var hos Ruvan i fredes när hans mobil ringde. Det var Sondre Lerche, en norsk musiker som bor i NY. Han undrade om Ruvan ville hänga med på musikvideo inspelning på Coney Island. De
skulle börja kl 03.00 och filma till 11 tiden. Ruvan som åker till LA imorgon var inte allt för sugen men sa att han hade kanske en intern som var det. Först blev jag riktigt nervös men tänkte att sånna här tillfällen kommer det inte många av. Jag tackade ja till att göra behind the scene bilder och även om de behövde, vara med i videon. Jag ville dock inte göra det själv och fixade in Yvonne på det hela. Jag skulle ändå hem till henne på middag på kvällen. Så dit åkte jag efter jobbet, vi käkade pasta och mötte sen upp Daysi på stan. Vi gick till en nattklubb i meatpacking district. Det var en trevlig klubb och vi dansade oss svettiga fram tills det var dax att ta en taxi till Brooklyn. Där mötte vi upp filmteamet, som till min förvåning bestod av tre norskar och en svensk, ja och Chris som är amerikan. Vi tog tunnelbanan ut till Coney Island, som ligger precis vid havet. Alla var klädda i otroliga aftonklänningar, ja förutom Nick och Sondre då. Till och med jag och Yvonne fick vars en ifall ifall. Vi kom fram lagom till soluppgången, vilken var helt otrolig vacker. Vi drack skumpa och fotograferade. Jag vet inte om jag får avslöja detaljer kring videon, men jag länkar härifrån när den är klar. Dröjer dessutom med att lägga upp klara bilder, men de kommer. Och jag kan avslöja att jag och Yvonne kommer vara med i videon, men bara flyktigt. Undra om jag kommer synas lika lite som i Tingsek videon. Då kunde inte ens mamma se att jag var med fastän jag var med i två frames. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Själva händelsen var så häftig och utanför denna värld. När vi var klara åkte vi alla in till stan och käkade frukost tillsammans. Alla var så trevliga och lätta att umgås med. Det var en lågbudget produktion och alla var vänner med alla. De flesta är skådespelare och Sondres flickvän har bland annat varit med i Gossip girl och Nick var första reserv på att spela Max, the photographer i två avsnitt. Jag var vid detta laget trött, jag hade varit uppe i totalt 28 h, innan jag gick och la mig kl 13.00. Jag sov fem timmar och mötte sen upp Yvonne och Daysi på stan. Det var meningen att jag skulle ut med Milli och Miriram men det blev inställt. Men det gjorde inte det minsta. Men jag var så trött i benen och skallen, att jag inte riktigt kunde uppskatta kvällen och åkte hem vid tre tiden. Idag har jag inte gjort mycket, handlat pizza, pratat med mamsen, laddat hem bilder och nu måste jag ta itu med mitt rum. Kan inte förstå hur det kan bli såhär stökigt när man har så lite saker. Det är may may määärkligt!

p.s jag har nu lyckats få min andra gratis t-shirt...I like

It's a boy!

Mina damer och herrar Isabell har ritat en pojke, eller rättare sagt en man. Efter alla mina brudar blev jag inspirerad av Gael Garcia Bernal, min favvo skådis. Jag vet att det inte blev så likt, men det är ju inte det som är det viktiga, tvärtom. Jag må ha en bild framför mig och en tanke på hur jag vill det ska bli, men det intressanta är vart jag hamnar i slutändan. Vad tråkigt allt skulle vara om det blev som man hade förutsett eller förväntat. Lite så brukar jag tänka när livet gör en 90 graders sväng mitt framför ögonen på en. Go with the flow...

I'm back!

Ja då var man tillbaka. Mamma, ursäkta dröjsmålet, men jag har varit helt däckad de senaste kvällarna. Det är tufft när allt blir nytt och så har vi det här med språket också, som tar ut sin rätt på hjärncellerna. Men nu känner jag att jag börjar komma i fas igen. Måndagen var så klart spännande med fotograferingen för Giant. Vet inte om jag får gå ut med namn på de som Ruvan plåtade, men jag kan säga att det var en tjej som gör musikvideor till de stora RnB stjärnorna, en skådespelare, två musikproducenter, en skådespelerska och slutligen en manlig modell som sägs snart vara nästa stora namn i da industri. Jag blev dock inte så blown away av honom, men skönhet är ju som alla vet mycket subjektivt. Studion vi var inhyrda i var helt otrolig! Stor och vit med värsta utsikten över Lower east side. Jag lyckades hitta mig en svenska 5 minuter efter jag anlänt. Tjejen som satt i receptionen hade cheap monday jeans vilket förde in oss på vårt kära hemland. Och tack vare min nationalitet gick jag därifrån en as snygg t-shirt rikare. Inte helt fel att vara svenska! Vi var i studion hela dagen och efter det fick jag springa lite ärenden. Ruvan är nästan helt analog vilket gör att filmrullar ska droppas av och dvder ska hämtas upp. Han har massor av gamla kameror och till Giant plåtningen använde han säkert 6 olika. Han är en riktigt clown och skrattar med jämna mellanrum. Han gick loss på stylisternas bord och pimpade sig, vilket jag snabbt förevigade. Efter denna dagen stupade jag i säng vid 10 och kommer inte ihåg min dröm, vilket jag brukar göra annars.!
De följande dagarna har gått till att springa ärenden, välja ut bilder från plåtningen och göra iordning bilder som ska iväg till olika ställen. Det är mycket att fixa just nu, för Ruvan åker till LA nästa vecka och blir borta i 2 veckor. Jag kan tyvärr inte avslöja vad han ska göra exakt därborta efter som det är lite av hemlighetsstämplat, men det involverar ett mansion(inte hefffners) och ett stort band och en skivinspelning. Både jag och Yvonne är så avundsjuka, men det är inte helt fel att hänga i NY heller. Jag har lärt känna Yvonne lite mer och jag gillar verkligen henne. Jag flyttar in hos henne i slutet av månaden. Jag hamnar inte på Manhattan, men inte långt därfrån. Jag kommer bo precis på andra sidan bron, i Queens. På några minuter kommer jag vara på Upper east side. Inte för att det är den delen som lockar egentligen. Jag är en Lower Manhattan brud, for shore. Imorgon ska jag först hem till Yvonne på middag. Ska bli kul att träffa Daysi från förra helgen igen. Sen får vi se vart det bär av. På lördag ska jag på en mega husfest i Brooklyn med Miriam och Milli. Det ska bli så kul och jag kan knappt bärga mig. Tydligen är det 7 personer som delar på huset och en av dom är fotograf.
Just nu lyssnar jag på Mando Diao, lite av mitt favvoband. Älskar deras senaste I wanna dance with somebody. Gustav är heeeeet, som alltid. Jag frågade Ruvan om han gillade dom och då var det så klart han som tog pressbilderna till deras första skiva.(Cia det finns till och med en bild på din dregelman Björn i Ruvans senaste bok) Jag förstår inte hur han kan vara överallt och ändå vara på samma ställe. Must be NY

Sista

En liten notis bara. Idag var jag inne i en liten och trång matbutik här i min hood. In kom två mörka killar i min ålder i baggyjeans och hela hip hop stuket. När de ska tränga sig förbi mig så säger den första Sorry sista (mamma, det betyder ursäkta syster). Enligt mina fördomar så trodde jag bara att mörka människor sa så till varandra. Så vi kan ju dra slutsattsen att jag börjar smälta in mer o mer här i Brooklyn. I allfall vill jag tro det...haha

Party party

Gårdagen bestod mestadel av två händelser. Först mötte jag upp Bella från Malmö och vi drog runt på stan i fyra timmar och plåtade. Imponerande att hon klarade hålla gnistan uppe hela tiden. Hon var verkligen ett nöje att jobba med och förhoppningvis får jag fler tillfällen att göra det. Hon har en genuin, cool, personlig stil och hon stod för all styling. Vi åkte först ut i Brooklyn och avslutade det hela på Time square. Folk trodde nog hon var en supermodell och flera gånger blev vi fotograferade båda två, till och med filmade när vi jobbade. Ska bli kul att arbeta med bilderna i sommar. Just nu är min lilla dator inte tillräckligt bra för bildbehandling, men jag lägger upp några snabbfixade bilder för att det är kul att visa.
Den andra händelsen var min första riktiga utekväll i NY. Jag mötte upp Yvonne och hennes vänner och gemensamt gick vi till klubben Monkeytown där Ruvan skulle spela skivor efter midnatt. Det var en liten men cool klubb och jag hade the time of my life. Jag dansade loss fullständigt och både Ruvan och Yvonne såg först lite förvånade ut. Men det är klart, de har ju aldrig sett mig in action. (Hade du varit med Mi, hade de förmodligen tappat hakorna..haha) Vi dansade oss svettiga till t.ex. The strokes, The Hives, oldschool music och Lykke Li. Ruvan har mycket bra musiksmak! Han bjöd även sina assistenter på shots i baren och sa att han inte såg sig som vår chef, snarare vår vägledare. Han är verkligen en layback man. Det var en lyckad kväll och jag kom i säng vid 5 snåret och sov gott till cirka 14.00. Jag vaknade flera gånger av regnet som öste ner utanför. Det är en härlig känsla att bara kunna mysa ner sig under täcket och somna om...och somna om...och somna om.

p.s nu e d klart! Ida o Andy kommer på visit i maj..ska bli Gött mos!

Goodie goodie

Vilken bra dag jag har haft! En sånn där dag då det känns som jag öppnat en ny dörr i hjärnan. Känns lite som The sound of Arrows låt M.A.G.I.C. Jag har känt mig lite less på mitt fotograferande på senaste tiden. Jag har tyckt om det jag har gjort men ändå känt mig lite vilse, som att famlade runt i ett mörker. Speciellt vart jag skulle ta vägen härnäst. Idag känns det som att det har klarnat för mig. Ruvan har många intressanta tankar och iakttagelser och jag suger åt mig allt som en lite svamp. Har redan inspiration till kommande plåtningar. Idag hade jag min första riktiga internship day och det gick bra. Ärligt talat tyckte jag det var lite tråkigt att gå hem. Jag har nu även träffat den andra tjejen som praktiserar hos honom, Yvonne. En söt 29-årig tjej från californien. Hon verkar precis som Ruvan vara en jordnära person med en skön personlighet. Hon är lite som spindeln i Ruvans nät och ringer o fixar o trixar. Så till min stora lättnad så kommer jag inte behöva göra allt för mycket sådant. Tror jag iallafall Dör om jag behöver ringa gallerister o dylikt Min engelska är fortfarande rejält knakig och svenglish. Idag skulle jag säga att jag jobbat i en fabrik och sa I've worked in a fabric..vilket blev lite rolig eftersom det ju betyder tyg. Men ännu har jag inte gjort någon större språk fadäs som t.ex. när skottarna var på besök i Sunne och jag skulle berätta att jag hade en stor tunga och stället råkade säga att jag hade en stor stringtrosa. Ja, prova ni själva att säga tunga och stringtrosa på engelska..lätt att tungan spelar en ett spratt där...hehehe

Jag hade inte riktigt förstått hur stor Ruvan egentligen är. Idag har jag klippt ut reportage ur tidningarna han har plåtat för, till hans portfolio. (Josse, det här kommer du gilla!) Han har plåtat Pharell för Giants, både omslag och inne i tidningen. Ovanpå det en massan andra big persons som t.ex. Lykke Li och Ethan Hawk. Och ni som tittar på Gossip Girl (Ida, håll i dig!) så har de byggt en personlighet i serien på honom. Max, the photographer som plåtar Jennie innan hon spårar ur och som är med i två avsnitt är ty Ruvan, fast inte rätt av. De hyrde in hans bilder för att ha på väggarna och byggde upp scenen så det skulle likna hans studio hemma. Är du nyfiken så kan du gå till youtube och söka på Jenny and Agnes/ Lovegame. Coolt tycker jag som är ett great fan. Det var även han som tog bilderna som visas på the fashion show takeover.
På måndag ska jag assa en plåtning för...mhhh..glömt tidskriften, men det får ni reda på, på måndag.
Imorgon e det party party. Ruvan ska spela plattor tillsammans med några vänner på en klubb i Brooklyn och jag tänkte check it out! Det var allt för idag...peace out suckers!
p.s om någon undrar så göra Ruvan en min på sin bild...och det är han som tagit min funnyface bild. Och till dig som jag för första gången fyllefacebooka med precis (ja jag e spiknykter om någon undrar, klockan e ju inte halv 5 här). Det var underhållande och tåls att göra igen..haha..natti natti

Veckans illu

Fast jag har åkt till NY för att främst tänka foto så kan jag ju helt enkelt inte hålla mig ifrån tecknandet. Sen har jag oxå konstant tecknat på allt sedan kindergarden. Det är en underbar känsla av att skissa och sedan jag börjat göra det i photoshop med min älskade wacom bräda så är det ännu roligare. Tänkte det kunde vara en kul grej, att varje vecka presentera en illu för er. So here I go...tadaaa

Ooooh my...

Nu har jag träffat fotografen jag ska assa. Han heter Ruvan och verkar vara en trevlig prick på på 32 år. Jag segade hela förmiddagen här hemma för att helt plötsligt få ont om tid. Lätt hänt det där. I min stress så glömde jag lappen med hans adress på sängen. Illa! Jag vet inte vad som flygit i mig, andra gången jag gör såhär. Igår var det kartan som jag missade att få med men då hittade jag hem genom 100 frågor. Denna gången satt jag lite värre till. Hur seriöst är det att behöva ringa och säga att man troligtvis står på rätt gata men att man glömt adresslappen hemma. Jaja...Det löste sig. Jag fick ringa och säga att jag nog skrivit upp siffrorna fel, vad var det nu för adress igen? Och då gjorde jag nästa miss. Jag hörde inte vilka siffror han sa och tänkte att han nog sagt 208. Så letade jag i 10 minuter efter det utan att hitta det. Vi kan säga att jag kände mig lite stressad. Men så ringde han igen och sa att han började bli lite orolig för mig och nu stod nere på gatan. Vi hittade varandra ganska kort efter det. Ruvans lägenhet är fin och han bor på 28de våningen så man kan se central park från hans fönster. Han bjöd på lunch bestående av macaroni and cheese. Vi pratade om vilken typ av foto han sysslar med, vad jag gör och om Sverige. Han har precis kommit tillbaka från en tripp till köpenhamn och malmö. Han var tillsammans med en svensk modell tidigare och han kan en del svenska. Perfekt för mig för när jag tappade vissa ord och sa dom på svenska fattade han vad jag menade. Vi pratade om vad han förväntar sig av mig och till min fasa så är det såklart sånna saker som jag drar mig från att göra. Saker jag alltid tyckt varit jobbiga. Att ringa folk och fixa och trixa. Först skulle jag ta reda på hur vi löser mobilfrågan. Mitt US nr har inte samma operatör som han så jag blev tvungen att gå och prata med T-mobil. Där så förstod jag nästan vad de sa och tror jag har löst det hela. Sen så ska han skicka ett riktigt stort ramat foto som han sålt till malmö. Jag ska ta reda på vilket bolag som är bäst, vad det kostar, hur ser försäkringen ut mm. Oooh my liksom. Jag har nu varit i kontakt med både DHL, UPS och Fedex och förhoppningsvis kan jag ge honom några svar inom kort. Sen vill han att jag ska börja med att arkivera hans bilder och då även göra research på vilka hårddiskar som är bäst. (Micke, om du läser detta så marknadsförde jag Lacies speglade stenhårt. De där kan jag ju!) På detta sa Ruvan att det är bra om jag lär mig lightroom så snabbt som möjligt eftersom jag kommer jobba en del i detta. Så nu har jag lyssnat på en internet guide i 30 minuter och känner mig lite mer hemma. Men just nu känns det lite tufft men det är ju hela poängen med denna resan. Hur kul att det varit och jag inte fått de där ångestfjärilarna i min mage. Detta är en utmaning and I will grab it by it's balls! Med de orden lämnar jag det hela för kvällen...Inga bilder idag, tyckte det kändes lite påträngande att trycka upp en kamera i fejan på honom direkt.

kiss and goodnight

Sunny Sunday

Äntligen! På vår sista dag tillsammans så infann sig solen och en blå himmel. Det utnyttjade jag och syster med att åka in till Central Park. Vi gick av på 71 street där Ruvan håller till, alltså där jag kommer hålla till. Verkar vara ett mysigt område. De säljer till och med falafel på en hörna. Dock kostar den inte 20 kr som i falafelns nya huvudstad Malmö utan cirka 50 kr. Men jag kommer definitivt prova en, fast jag undrar om de kan leva upp till min vanliga standard.

Vi köpte scones och varma drycker och satte oss i parken. Sen blev det en skön promenad genom en stor del av den. Det är en skön känsla att bara vara med någon man tycker om. Vi kan prata om allt och även vara tysta tillsammans. Är så tacksam över min familj. Framför allt så skrattar vi ofantligt mycket tillsammans. Ulrika kan säga så roliga saker att jag nästan kissar på mig och jag tror hon känner likadant. Mycket blir dock så internt och måste upplevas i sekunden att det inte är lönt att återge här.

Efter ännu ett stopp på century 21 åkte vi söderut. Vi åt en mycket god veggieburger på ett ställe och åkte sedan färjan över till Staten Island. Vi promenerade kring på andra sidan och aldrig förr har jag sett så många hus jag kunnat tänka mig att bo i. De var gamla och slitna med en speciell charm som tilltalade mig. Framför allt var det så lugnt och rofyllt. Kan mycket väl bli ett av mina favorit ställen här borta.

Är det något vi har haft som en röd tråd genom hela helgen är det att vi hela tiden precis har missat något, buss som tunnelbana. Nu var det även så med färjan, på båda hållen. Men ibland kan det som först verkar för jävligt bli något helt annat. När vi väl kom med färjan efter att ha väntat i 30 min så fick vi se solnedgången på vägen tillbaka. Precis när vi passera frihetsgudinnan låg solen så lågt att den försvann bakom. Blev en häftig effekt på bild. Tyvärr hade jag inget teleobjektiv.

Slitna efter sådär 11 h på stan drog vi oss hemåt igen. Det har varit en underbar weekend och när syster nu åkt känns det tomt på ett sånt där oskönt och skönt melankoliskt sätt.

peace out

Best of Brooklyn

Idag, lördag, gjorde vi två saker som lämnat lite djupare intryck. Den ena var promenaden över Brooklyn brigde, det var en häftig upplevelse och den andra vår guidade tur med Ulrikas föredetta kursare Andre. Han är uppvuxen i NY och har bott många år i Brooklyn. Efter att vi först själva varit inne på Manhattan, denna gång i West Village, där vi åt den godaste taimat jag ätit i mitt liv mötte vi upp Andre i Brooklyn. Han tog oss på en en intressant tur. Dock så blåste det nått så in i helvete denna dag att det ibland var svårt att höra allt intressant som liksom forsade ur honom. Brooklyn heights är verkligen fint med alla sina gamla hus och med utsikten mot andra sidan. Önskar jag hade bott här istället. Där jag bor finns det inte direkt några mysiga kaféer eller matställen. Det fungerar mer som ett bostadområde vilket gör att det inte finns så mycket charm.

Andre berättade även vart IKEA ligger och att det går gratis bussar ut dit. Eftersom jag är en knäckebröds nörd så ska jag åka dit vid första bästa tillfälle!

Turen med Andre avslutades på Brooklyn museum där de en gång i månaden har en gratis kväll men speciella events och utställningar. Det var intressant men hade varit så mycket mer givande om jag och Ullis inte hade gå koma. Våra vader liksom domnade bort efterhand och vi började gå som gamla tanter. Ni vet, de liksom vaggar fram. Så vi stupade i säng direkt vid hemkomst, vilket var vid 10.

Man kan tro att Ulrika är själv på bron men så är verkligen inte fallet. Tog bilden i rätt ögonblick...


Och bron från sidan...

Thank God it's friday

Vilken start på dagen! Jag och Ullebulle vaknade till ljudet av regn som faller mot rutan. Inte det tänkbart bästa vädret men eftersom fredagen var dedicerad till shopping så klarade vi oss helt ok. Vi begav oss ut i det gråa diset och satte oss på metron till stan. Det blev en runda på märkes outleten Century 21 (Ida och Andreas, ni kommer älska det). Den ligger precis vid ground zero, där de nu bygger för fullt. På Century 21 hittade jag ett par helt underbara Betsey Johnson brillor. Det är visserligen lite tantvarning över dom men på ett bra sätt. Efter det drog vi vidare till Soho via Little Italy och Chinatown. I chinatown blev det ännu ett par brillor, men denna gång Ray Ban inspirerade. Finns massor av sånna här i alla färger och mönster man kan tänka sig. Kommer säker åka hem med minst 5 par! Där kan jag verkligen inte ha den äkta varan. De har en sådan märklig lutning att jag med mitt babyface ser mycket rolig ut. Hittade en jacka på rea inne på urban outfitter, alltid lika bra där. Love that store med alla dess saker och kläder. Hade jag haft en rejäl budget hade jag verkligen kunnat gå loss där. Annars är det nästintill billigt att handla kläder här, maten däremot är inte lika rolig att införskaffa.

Jag och syrran hade många planer på att gå ut och äta på Lower east side men vi var båda rejält trötta så det blev jamaikanskt take away i Brooklyn istället. Efter det däcka vi båda vid 9. Pensionärs varning på den du!

Syster yster på kingston





Mina nya brillor

Into the wild

Jag har kommit på att det bästa sättet att vända dygnet är genom att se på film. Vi har ingen TV men jag har min laptop. Sen jag kom hit har jag sett Vanilla Sky (för andra gången) och den var mycket bättre denna gången..kanske för att Tom Cruise påminner kusligt mycket om en viss person. Igår var det Into the wild. Den var helt helt underbar. Fast jag precis har flytt till storstaden kände jag en viss längtan ut till naturen. Kanske för att det är en mycket mer van miljö för mig. Jag känner mig säker där medans NY är skrämmande stort, det är mitt egna into the wild och imorgon kommer det bli ännu större. Min syster kommer ikväll och imorgon ska vi shoppa i Soho och om jag får som jag vill äta take away i central park. Jag hoppas vädret blir lika fint som idag. Solen skiner och det är varmt. Troligtvis som hemma. Läser just nu slumdog millionare och tänkte bege mig ut i nån park snart, troligtvis prospect park här i brooklyn och sätta mig och läsa. På onsdag börjar allvaret, då ska jag träffa Ruvan. Han vill att jag ska tänka över hur NY inspirerar mig. Så då det bäst att jag börjar tänka efter. Just nu har jag ingen direkt grepp eller aningar förutom att West Village är mysigt och brooklyn lite åt det tuffare hållet. Att komma dragande med Sex and the city och Gossip girl känns ju inte så seriöst.

Här kommer oxå lite bilder på hur det ser ut där jag bor...mycket nöje

Express ore local

Idag har jag lärt mig skillnaden på express och local i tunnelbanesystemet. Det höll på att bli en riktigt svettig lärdom. Men vi börjar lite tidigare...

Jag vakande 5,30 och lunde inte somna om. Jag är jetlaggad eller hur man säger det. Nu förstår jag hur jobbigt det måste vara att vakna så tidigt och inte kunna somna om i vanliga fall. Har aldrig haft detta problem tidigare då jag sover som en klubbad säl, gärna 10 h om jag får. Inte mycket att göra än att gå upp och ut. Jag gick och löste ett metrocard så nu kan jag röra mig överallt i NY. Jag stod där på stationen och tänkte, ja ja, varför inte åka in till manhattan. Jag gick av på time square och det var en otrolig upplevelse. Har aldrig sett så höga byggnader på nära håll och det blinkade överallt som värsta tivolit. Ska bli spännande att se det när det är mörkt. Jag köte mig en muffins till frukost och vände hemmåt igen. Väl hemma såg jag att jag hade fått svar på ett mail jag skickat till Clara, en svensk modell som sedan två år tillbaka bor på manhattan. Vi gick på samma gymnasiskola och har flera gemensamma vänner. Vi bestämmde oss för att ta en fika och på eftermiddagen åkte jag ännu en gång in till mahattan. Men puckad som jag emellanåt kan vara glömde jag hennes nr hemma och hon hade inte fått mitt. Vi hade bestämt att vi skulle ses kl 15,00 vid christopher st. Det vara bara det att jag hade satt mig på ett express tåg och det stannade inte på den stationen. Jag kände lite lätt hur paniken steg inom mig. Jag hade varit precis i tid om det hade stannat. Jag åkte förbi tre stationer till innan det äntligen stannade och jag förvirrat fick leta reda på ett local. Jag var nu cirka 15 min sen men Clara som e så snäll stod och väntade. Det blev en överjävligt trevlig fika! Förutom att prata gamla gymnasieminnen, Jane Austen, modell och fotovärlden så kom Clara med massor av tips. Hoppas verkligen vi får tillfälle att träffas fler gånger!

Nu sitter jag och äter min kvällsvard, som består av pasta, tomatsås och majs...med lite ost på. Jag har ätigt godare kan vi säga, men det är helt ok. Tog dock ett tag att laga det eftersom jag fick göra inbrott i burkarna. Så kan det gå när man inte fattar den amerikanska öppnaren. Det man inte har i huvudet får man ha i nävarna.

Kiss and goodnight